Bokgeografi: Frankrike

Okej, jag snubblade över Bokgeografi hos Ugglan & Boken som hämtat det från LitteraturMagazinet och den här omgången handlade om Frankrike! Detta GÅR ju inte att motstå (även om jag, som vanligt, är lite försenad)!

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Frankrike eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Jisses, var ska jag börja. I och med att jag främst har läst litteraturvetenskap i Frankrike är ju alla de böckerna, utöver de rent franska böckerna, på något sätt förknippade med Frankrike för mig. Och det är redan innan jag kommit in på den specifikt franska litteraturen… Exempelvis vill jag verkligen, verkligen rekommendera novellen La Ronde av J.-M.G. Le Clézio, som utsattes för min absolut första litteraturanalys på franska. Fantastisk novell om ungdom och tristess och evighet. Romanen Nana, skriven av Emile Zola är också värd att läsa för sina skildringar av parisiskt 1800-tal. Otroligt mångbottnad roman, även om Zola ibland är en aning fördomsfull och irriterande. Ur lite mer modern tid är jag förtjust i Céline Curiols Utrop, om en kvinna som jobbar på en av tågstationerna i Paris. Det finns en liten serie ganska udda böcker av författaren Agota Kristof som är riktigt bra, första boken heter Le Grand Cahier. Intressant om flykt och om identitet, och definitivt någonting jag skulle vilja läsa om (det var ett tag sedan sist). Jag inser när jag skriver detta att jag inte läser så mycket nytt på franska, borde ordna det!

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Frankrike. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Samuel Beckett! Beckett föddes på Irland men flyttade så småningom till Paris. Efter ett tag började han även skriva pjäser på franska eftersom hans begränsade uttrycksmöjligheter gjorde att han fick fram kärnan i det han ville uttrycka. Exempelvis skrevs Fin de Partie först på franska och översattes sedan av Beckett själv till engelska med namnet Endgame. En fascinerande inblick i hur språket påverkar författandet. Jag måste så klart även nämna Frantz Fanon, som har skrivit fantastiska böcker och essäer om bland annat kolonialism och rasism. En omvälvande författare som får en att tänka. Ytterligare en rolig författare är Amélie Nothomb, som då inte är fransk utan belgisk – men hon tvingas ständigt att förhålla sig till Frankrike eftersom folk glömmer bort att Belgien finns. Hennes förmåga att sätta fingret på små detaljer är grym. Hon har skrivit en hel radda sjukt bra böcker, min favorit är nog ändå Acide sulfurique.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Frankrike, som du inte läst, men är nyfiken på.

Jag skulle verkligen vilja läsa någonting av Simone de Beauvoir. Jag tänker alltid att jag ska leta rätt på något, men det blir liksom aldrig av. Otroligt frustrerande! Annars tänker jag att jag ska avsluta läsningen av Les Misérables av Victor Hugo, nu när jag ändå påbörjat den. Den är mer lättläst än man tror!

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Frankrike.

Frågan är hur jag ska begränsa detta… 😛 Först och främst finns det ju hysteriska mängder bra serier från Frankrike. En som absolut inte ska missas är Marjane Satrapis Persepolis, som handlar om hur hon flyttar från Iran till Frankrike. Mycket berörande och vackert tecknad. Finns även som film! Vilket leder oss till det gigantiska ämnet fransk film. En av de saker som jag och min tjej har gemensamt är intresset för ”konstig fransk film”, och jag måste säga att det finns mycket att välja på. T.ex. bör man se alla filmer som Jean-Pierre Jeunet har gjort, främst då Delicatessen (även om de flesta bara verkar känna till Amélie från Montmartre) och La Cité des Enfants Perdus. Han gör dystopi och obehagligheter sjukt bra, och han är inte ensam om det. Det finns stora mängder bra fransk post-apokalyps-film, såsom Luc Bessons Le Dernier Combat och en film som jag såg på filmfestivalen i Strasbourg förra året: Malevil. Överlag bör man inte missa Luc Besson, en av hans bästa är Le Grand Bleu om en dykare. Även Michel Gondry gör märkliga och bra filmer, senaste är L’écume des jours. Om vi förflyttar oss från film (som jag kan prata om i evighet) hamnar vi t.ex. i teater. Fransk teater är fantastisk! Utöver Beckett som redan nämnts, bör minst en pjäs av Eugène Ionesco ses – gärna La Cantatrice Chauve eller Macbett. Jag tycker dessutom bättre om Jean-Paul Sartres pjäser än hans romaner, och då främst Huis Clos. Förutom allt som redan nämnts så görs det också massor med bra fransk musik, bl.a. en av de få hiphop-artister som jag verkligen tycker om: Keny Arkana. De musikaliska komikerna Les Wriggles är underbara, liksom Le Quatuor. Fransk musikkultur är också riktigt bra på att skapa ganska lågmäld, lättlyssnad musik: Coeur de Pirate är ett underbart exempel. Daft Punk får vi så klart inte glömma bort! På popsidan är jag mest förtjust i en kille som vann Frankrikes Idol-tävling typ 2006-2007, han heter Christophe Willem och har en jättefin röst. Bland lite äldre bör även Boris Vian nämnas, han som även är författare till boken som ligger bakom filmen L’écume des jours.

Tematrio: Saint Patrick

Den här veckan har Lyrans tematrio irländskt tema, St Pats till ära, och därmed ska tre böcker av irländska författare upp på listan. Jag får väl lov att erkänna att jag var tvungen att använda mig av google för att dubbelkolla vilka författare som faktiskt kommer från Irland. Jag brukar inte fundera så mycket på nationalitet hos författare… Det svåraste här var att inte härma Lyran själv för mycket, men det blir krångligt eftersom jag älskar både Beckett och Wilde djupt och innerligt. Men här kommer i alla fall tre böcker av irländska författare!

1. Artemis Fowl av Eoin Colfer. En sjukt bra ungdomsbok som handlar om hur 12-årige Artemis Fowl genomför sin första kupp mot älvfolken. Colfers älvor är helt fantastiska, speciellt löjtnant Holly Short. Det finns flera böcker om Artemis, men personligen tycker jag bäst om den första. Den är snabb, intressant och fyndig – full med roliga detaljer och repliker. Definitivt en bok som bör stickas i handen på en ungdom i din närhet.
   
2. Fin de partie (eller Slutspel) av Samuel Beckett. Det här är min favoritpjäs av Beckett, jag tröttnar aldrig på den. En av mina kulturella besvikelser består av att jag missade att gå och se den när den spelades på Stockholms stadsteater. Jag är överlag förtjust i Beckett, han har så många utomordentliga idéer. Till exempel började han skriva på franska för att få fram kärnan i sina texter: eftersom hans ordförråd var mindre blev texterna kortare och tydligare. Briljant!
3. The Magician’s Nephew av C.S. Lewis. Ja, jag var också förvånad över att Lewis var irländare. Det här första boken i Narnia-serien, och på sitt sätt är den min favorit. Den innehåller början på alltihop, och the wood between the worlds och Jadis och bara bra saker liksom. Det är lite fascinerande att läsa Narnia nu för tiden, eftersom jag helt och hållet missade den kristna symboliken när jag var barn (jag antar att det är det som är resultatet av en icke-religiös uppfostran) men ser den otroligt tydligt nu. Jag tycker dock fortfarande om serien, och första boken är verkligen bra. Värt att notera att den kom ut efter The Lion, the Witch and the Wardrobe, så egentligen skulle man väl kunna se den som en prequel.

Här är alltså mina tre böcker, men det vore inte en komplett irländsk trio om inte Oscar Wilde var med på något sätt. Så det blir en bonus!

Mitt första möte med Wilde skedde via novellsamlingen The Happy Prince and Other Tales, och novellformatet passar honom väldigt bra. Tyvärr har jag bara sett en av hans pjäser, The Importance of Being Earnest, men jag uppskattade den väldigt mycket och skulle gärna se alternativt läsa mer dramatik av honom. The Picture of Dorian Gray är en mycket intressant roman, men inte mitt favoritverk av Wilde. Förutom alla hans litterära verk, är det något mer som är så intagande med Wilde. Han är en personlighet, en människa, och mitt hjärta blöder för allt han fick utstå som normbrytare i sitt samhälle. Dessutom har han kläckt ur sig ofantliga mängder roliga citat, och utställningen Dandy på Nordiska museet för något år sedan baserade sig till mångt och mycket på honom. Jag kan rekommendera att se filmen Wilde med Stephen Fry i huvudrollen, men var beredda på att det gör ont i hjärtat. Som hbt-person idag var det bara att konstatera att jag är glad att tiderna förändras.