Bokgeografi: Frankrike

Okej, jag snubblade över Bokgeografi hos Ugglan & Boken som hämtat det från LitteraturMagazinet och den här omgången handlade om Frankrike! Detta GÅR ju inte att motstå (även om jag, som vanligt, är lite försenad)!

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Frankrike eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Jisses, var ska jag börja. I och med att jag främst har läst litteraturvetenskap i Frankrike är ju alla de böckerna, utöver de rent franska böckerna, på något sätt förknippade med Frankrike för mig. Och det är redan innan jag kommit in på den specifikt franska litteraturen… Exempelvis vill jag verkligen, verkligen rekommendera novellen La Ronde av J.-M.G. Le Clézio, som utsattes för min absolut första litteraturanalys på franska. Fantastisk novell om ungdom och tristess och evighet. Romanen Nana, skriven av Emile Zola är också värd att läsa för sina skildringar av parisiskt 1800-tal. Otroligt mångbottnad roman, även om Zola ibland är en aning fördomsfull och irriterande. Ur lite mer modern tid är jag förtjust i Céline Curiols Utrop, om en kvinna som jobbar på en av tågstationerna i Paris. Det finns en liten serie ganska udda böcker av författaren Agota Kristof som är riktigt bra, första boken heter Le Grand Cahier. Intressant om flykt och om identitet, och definitivt någonting jag skulle vilja läsa om (det var ett tag sedan sist). Jag inser när jag skriver detta att jag inte läser så mycket nytt på franska, borde ordna det!

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Frankrike. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Samuel Beckett! Beckett föddes på Irland men flyttade så småningom till Paris. Efter ett tag började han även skriva pjäser på franska eftersom hans begränsade uttrycksmöjligheter gjorde att han fick fram kärnan i det han ville uttrycka. Exempelvis skrevs Fin de Partie först på franska och översattes sedan av Beckett själv till engelska med namnet Endgame. En fascinerande inblick i hur språket påverkar författandet. Jag måste så klart även nämna Frantz Fanon, som har skrivit fantastiska böcker och essäer om bland annat kolonialism och rasism. En omvälvande författare som får en att tänka. Ytterligare en rolig författare är Amélie Nothomb, som då inte är fransk utan belgisk – men hon tvingas ständigt att förhålla sig till Frankrike eftersom folk glömmer bort att Belgien finns. Hennes förmåga att sätta fingret på små detaljer är grym. Hon har skrivit en hel radda sjukt bra böcker, min favorit är nog ändå Acide sulfurique.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Frankrike, som du inte läst, men är nyfiken på.

Jag skulle verkligen vilja läsa någonting av Simone de Beauvoir. Jag tänker alltid att jag ska leta rätt på något, men det blir liksom aldrig av. Otroligt frustrerande! Annars tänker jag att jag ska avsluta läsningen av Les Misérables av Victor Hugo, nu när jag ändå påbörjat den. Den är mer lättläst än man tror!

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Frankrike.

Frågan är hur jag ska begränsa detta… 😛 Först och främst finns det ju hysteriska mängder bra serier från Frankrike. En som absolut inte ska missas är Marjane Satrapis Persepolis, som handlar om hur hon flyttar från Iran till Frankrike. Mycket berörande och vackert tecknad. Finns även som film! Vilket leder oss till det gigantiska ämnet fransk film. En av de saker som jag och min tjej har gemensamt är intresset för ”konstig fransk film”, och jag måste säga att det finns mycket att välja på. T.ex. bör man se alla filmer som Jean-Pierre Jeunet har gjort, främst då Delicatessen (även om de flesta bara verkar känna till Amélie från Montmartre) och La Cité des Enfants Perdus. Han gör dystopi och obehagligheter sjukt bra, och han är inte ensam om det. Det finns stora mängder bra fransk post-apokalyps-film, såsom Luc Bessons Le Dernier Combat och en film som jag såg på filmfestivalen i Strasbourg förra året: Malevil. Överlag bör man inte missa Luc Besson, en av hans bästa är Le Grand Bleu om en dykare. Även Michel Gondry gör märkliga och bra filmer, senaste är L’écume des jours. Om vi förflyttar oss från film (som jag kan prata om i evighet) hamnar vi t.ex. i teater. Fransk teater är fantastisk! Utöver Beckett som redan nämnts, bör minst en pjäs av Eugène Ionesco ses – gärna La Cantatrice Chauve eller Macbett. Jag tycker dessutom bättre om Jean-Paul Sartres pjäser än hans romaner, och då främst Huis Clos. Förutom allt som redan nämnts så görs det också massor med bra fransk musik, bl.a. en av de få hiphop-artister som jag verkligen tycker om: Keny Arkana. De musikaliska komikerna Les Wriggles är underbara, liksom Le Quatuor. Fransk musikkultur är också riktigt bra på att skapa ganska lågmäld, lättlyssnad musik: Coeur de Pirate är ett underbart exempel. Daft Punk får vi så klart inte glömma bort! På popsidan är jag mest förtjust i en kille som vann Frankrikes Idol-tävling typ 2006-2007, han heter Christophe Willem och har en jättefin röst. Bland lite äldre bör även Boris Vian nämnas, han som även är författare till boken som ligger bakom filmen L’écume des jours.

Ovanligt serieinlägg

Jag är inte en person som läser serier, i vanliga fall. Det är liksom för mycket bild för mig, jag blir oftast uttråkad och önskar att texten skulle komma lite snabbare. Det finns dock undantag, och ett av dom undantagen fick jag i födelsedagspresent, nämligen Hundra procent fett av Liv Strömquist. Det är en samling med olika miniserier och enstaka bildrutor om diverse viktiga ämnen.

Strömquist kan verkligen konsten att sätta fingret på det som skaver och är obehagligt, och hon gör det dessutom på ett sätt som är sjukt roligt. Det skadar ju inte heller att vi verkar ligga hyfsat lika till politiskt, eftersom jag då uppskattar hennes mer politiska skämt mer än t.ex. en meningsmotståndare skulle göra. Jag uppskattar hennes serier för att de tar tillvara på möjligheterna som det speciella serie-formatet ger – för mig som bokläsare är det det som krävs för att min uppmärksamhet ska stanna kvar. Och det gör den, för Strömquist beskriver det som är viktigt och som är värt att tänka på. Boken är en salig blandning av feminism, politik, samhällskritik och humor, och det är så jäkla bra helt enkelt.