”Yours is a position of honor”

Jag började året med att läsa om Margaret Atwoods The Handmaid’s Tale, denna älskade bok.

Jag har svårt att minnas när jag läste den första gången, men det bör vara någon gång ganska tidigt i gymnasiet – perioden då jag läste alla dystopier jag kunde komma över och betade mig igenom klassiker: Kallocain, A Brave New World, Fahrenheit 451, Animal Farm, We, osv. Det är alltså snart tio år sedan. Jag är så fruktansvärt glad att jag har haft Atwood med mig in i vuxenlivet, att hennes röst har följt mig och förklarat saker för mig. Jag är glad att jag har kunnat läsa om och läsa om, även om det innebär att jag missar en del annat (också av henne), för att jag helt enkelt inte kan låta bli att läsa The Handmaid’s Tale eller The Blind Assassin ytterligare en gång. I somras, i juni, kom Margaret Atwood till Stockholms internationella författarscen, och självklart var jag där. Det var fantastiskt att lyssna till hennes ord i levande livet, och att efteråt få säga till henne hur mycket jag har lärt mig av henne och hennes böcker, hur de har funnits där och visat mig en större värld och ett sätt att tänka. Det var stort, och jag var helt otroligt star-struck.

På ett sätt tror jag att The Handmaid’s Tale är grunden till att jag är feminist, eller åtminstone att jag är det så uttalat. Ja, berättelsen är kittlande i sin dystopiska framtidsvision, men den har också alltid känts skrämmande nära. Detta är patriarkatet i sin mest fullkomliga form, på ett sätt som jag kan förstå och ta till mig. Den fullständiga kontrollen. Att reduceras till att vara ett kärl. Att inte få äga, att inte ens få äga ord! Allt tas ifrån oss. Förklaringen till att vissa kan arbeta mot sina egna större intressen: för att de på allvar tror, eller för att de själva vinner på det just nu. Den förklarar världen för mig.

Jag älskar att en bok som har så stort fokus på att berövas sina ord, är skriven på ett sätt som gör att jag vill rulla mig i språket och aldrig gå upp. Det är en ren njutning. En av mina favoritpassager lyder:

Night falls. Or has fallen. Why is it that night falls, instead of rising, like the dawn? Yet if you look east, at sunset, you can see night rising, not falling; darkness lifting into the sky, up from the horizon, like a black sun behind cloud cover. Like smoke from an unseen fire, a line of fire just below the horizon, brushfire or a burning city. Maybe night falls because it’s heavy, a thick curtain pulled up over the eyes. Wool blanket. I wish I could see in the dark, better than I do.

Night has fallen, then. I feel it pressing down on me like a stone. No breeze. I sit by the partly open window, curtains tucked back because there’s no one out there, no need for modesty, in my nightgown, long-sleeved even in summer, to keep us from the temptations of our own flesh, to keep us from hugging ourselves, bare-armed. Nothing moves in the searchlight moonlight. The scent from the garden rises like heat from a body, there must be night-blooming flowers, it’s so strong. I can almost see it, red radiation, wavering upwards like the shimmer above highway tarmac at noon.

The Handmaid’s Tale, Margaret Atwood (s. 247)

Jag älskar att jag kan läsa den om och om igen utan att tröttna, utan att den känns uttjatad eller överspelad eller daterad. Den brinner fortfarande, patriarkatet finns fortfarande, därför är den ständigt aktuell. The Handmaid’s Tale visar hur lätt det är att glida med, att inte protestera innan det är försent. Den är djupt mänsklig, den beskriver hur långt vi är villiga att gå för vår egen skull, men också för andra. Ibland finns det inga goda val, ibland blir det dåligt hur man än gör.

Trots den bild av total underkastelse som förmedlas, finns det ändå en skymt av hopp. Jag hade inte tänkt på det på det sättet men sedan läste jag en artikel som pekade ut epilogen som en öppning, en annan möjlig framtid. Allt är inte försent. Samma sak säger Atwood själv i den här artikeln (som är läsvärd i största allmänhet):

When asked whether The Handmaid’s Tale is about to ”come true”, I remind myself that there are two futures in the book, and that if the first one comes true, the second one may do so also.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s