Stalins kossor

Nu har jag till slut läst ut Stalins kossor av Sofi Oksanen, en bok jag försökte läsa första gången år 2011.

Jag tror att jag till slut har växt i kapp Sofi Oksanen. Hörde henne tala på Littfest 2014, och köpte därefter hennes När duvorna försvann och uppskattade den enormt mycket. Det känns alltså bra att jag nu har fattat grejen även med Stalins kossor, hennes första bok. Boken följer främst Anna, hennes mamma Katariina och mormor Sofia. Tre generationer estniska eller delvis estniska kvinnor som kämpar, kämpar, kämpar mot livet som liksom aldrig är enkelt. Tre huvudsakliga tidsspår löper parallellt genom boken, 40-talet, 70-talet och nu. Den ständiga paranoian, skräcken, tilltvingade glädjen, den konstanta anspänningen som får efterverkningar i flera generationer. En häftig bok, som visar upp den lilla människan och hur sårbar hon är. En blandning av nostalgi och ilska, en uppgörelse med en försvunnen och hemlig barndom. Rekommenderas.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s