Tematrio: Skolan

tematrio Jag har bestämt mig för att ge mig in i Lyrans tematrio igen, och den här gången handlar det om skolan! Ett av mina specialintressen inom litteratur är att läsa så kallade ”internatskoleböcker”, så jag tänkte att jag pratar om några av dem. Jag har läst ofantliga mängder av varierande kvalité (för övrigt ett intresse jag delar med min mamma) och det var ganska svårt att bara välja tre (nummer 1 och 3 är dessutom bara plockade för att de är först i sin serie)!

1. The School at the Chalet, av Elinor Brent-Dyer. Det här är första boken i en serie på omkring 60 böcker, och den kom ut 1925. Den är kort, som de allra flesta av böckerna, och handlar om ett par systrar som bestämmer sig för att flytta från England till Österrike och starta en internatskola. Den äldre systern blir rektor och den yngre systern blir den första eleven. Första boken handlar främst om deras uppstartsfas, varför de startar en skola, hur de gör för att få allt i ordning, hur de hittar elever och lärare – men Jo (den yngre systern) hinner så klart även ha ett äventyr, vilket blir ett återkommande tema för serien. Jag gillar den här serien av flera anledningar. Dels de ibland något självgoda jämförelserna mellan engelsk och ”utländsk” kultur, men också att de har ett reellt flerspråkigt perspektiv och hur man upprätthåller vänskapsband över nationsgränser. En annan grej jag tycker om är att de är ett samtidsdokument. Brent-Dyer fortsätter att ge ut sina böcker under andra världskriget, och dokumenterar därmed de faktiska åsikterna och reaktionerna under kriget. Hon pratar inte om dem i efterhand. Under seriens gång skiftar fokus i böckerna mellan olika personer, det finns ett flertal som helt enkelt har namn efter en person, men Jo finns alltid med på något sätt, och det märks att det egentligen är henne alltihop handlar om. Jag har ett tjugotal av böckerna och läser om dem med jämna mellanrum för att de är så enkla, plus att det är ganska intressant att se hur synen på olika saker har utvecklats. Böckerna är lite väl hurtiga ibland, men ger oftast mest en rolig effekt.

2. Das Fliegende Klassenzimmer, eller Det Flygande Klassrummet, av Erich Kästner. Jag är mycket förtjust i Kästner överlag, och det här är en av hans bättre böcker (eller åtminstone en av mina favoriter). Boken publicerades 1933 och var Kästners sista innan nazisterna kom till makten. Hans böcker fanns bland dom som brändes på bokbål. Det Flygande Klassrummet är en fin bok, som är lite förvirrande första gången man läser den. Den handlar om ett pojkgäng på ett gymnasium, deras interna problem men också i relation till omvärlden. Alla pojkarna faller inom någon slags stereotyp, men det är ändå hyfsat välutvecklade sådana, och man känner ändå med dem. För tillfället är det ganska länge sedan jag läste boken och jag tror att mitt exemplar finns någonstans i mina bokkartonger som tyvärr befinner sig i ett annat land, men jag skulle vilja läsa om den och se om den har förändrats nu när jag är mer vuxen. 

3. The Twins at St. Clare’s, av Enid Blyton. Jag kunde ju inte prata om internatskoleböcker utan att nämna Enid Blyton! Hon har skrivit minst tre serier som tilldrar sig på internatskolor, och det här är första boken i St. Clare’s, där huvudpersonerna heter Patricia och Isabel O’Sullivan (övriga serier heter Malory Towers med Darrell Rivers som huvudperson, och The Naughtiest Girl som handlar om Elizabeth Allen). St. Clare’s är lite roligare än Malory Towers eftersom Pat och Isabel har något mer egen personlighet än Darrell, och verkar reflektera lite mer över sin egen position. Böckerna har en tydlig air av uppfostringslitteratur, det handlar mycket om problematiska personer som till slut anpassar sig till skolan och blir lyckliga och produktiva medlemmar av den brittiska övre medelklassen (efter att de har avancerat genom skolan och haft alla hedersuppdrag som skolan kan erbjuda). De bygger också mycket på idéer om engelskhet i jämförelse med ”utländskhet”: i alla Blytons böcker finns det en konstig fransk flicka som inte vill bli solbränd, hatar idrott och är grym på att brodera. Persongallerierna är väl inte heller de mest varierade, men de är återigen ett roligt exempel på attityder och normer av sin tid. Jag läser dem när jag vill skratta och inte orkar tänka, och som det funkar de faktiskt väldigt bra! 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s