Vatta’s War

De senaste veckorna när jag har försökt tänka på annat, har jag plöjt igenom Elizabeth Moons bokkvintett om Kylara Vatta. Böckerna brukar klassas i space opera-kategorin – en kategori som ligger mig varmt om hjärtat. Den är lättsmält och intressant, lagom mycket teknik för mig som inte är jätteinne på den tekniktyngsta litteraturen. Kanske också för att det finns så mycket bra space opera skriven av kvinnor med kvinnliga huvudpersoner? Det är inom space opera jag hittar de coola rymdskeppspiloterna, äventyrarna och militärerna som bara råkar vara kvinnor. 

Vatta’s War levererar allt detta men ännu mer. Plotten är väl inte det mest unika, men den funkar och genomförs på ett fint sätt. Det var sjukt svårt att sluta läsa! Den största behållningen är dock alla kvinnorna. I många fall, om en författare skriver en bok om en cool kvinna, så är hon liksom ett undantag omgiven av män, och alla är imponerade av henne för att hon är så jävla bra för att vara kvinna. Det sker inte här.

Ky Vatta är ascool, även om hon så klart gör ungdomsmisstag, men hon är inte den enda kvinnan i sin värld. Ky Vatta är speciell för att hon visar sig vara ett taktiskt geni, inte för att hon är kvinna och taktiskt geni. De äldre personerna i närheten av henne är skeptiska mot henne för att hon är ung utan speciellt mycket erfarenhet, inte för att hon är kvinna. När hon väl bevisar att hon inte är så oskyldig som hennes ålder påvisar, så tar folk henne på allvar. Deras invändningar känns vettiga: hon blev utsparkad i förtid från sin militärutbildning, hon är på sin första resa som kapten, etc. Inget av detta handlar om hennes kön.

Persongalleriet i böckerna är också förvånansvärt välbalanserat. Bland huvudpersonerna finns djuplodande porträtt av både män och kvinnor, även om det kanske är en liten övervikt på kvinnorna (eftersom de tre Vatta som får mest fokus är Ky, Stella och Grace – tre sinsemellan mycket olika kvinnor med olika erfarenheter). Även bland sekundärpersonerna är det bra spridning, framför allt inom de militära organisationerna. När Ky ringer upp en militärorganisation kan hon lika gärna hamna hos en kvinna som hos en man, återigen utan att det är en grej. De få män som gör en grej av att Ky är en ung kvinna ses som inkompetenta idioter av övriga.

Det slår inte heller över åt andra hållet: alla kvinnorna är inte fantastiska och underbart kompetenta. Det finns fegisar och inkompetenta befälhavare och intoleranta puckon såväl bland kvinnorna som bland männen. Men deras karaktärsdrag förklaras inte av att de är kvinnor eller män, utan av andra saker. Persongalleriet består helt enkelt av personer med olika kvalitéer, förmågor och brister.

Och det är så sorgligt att jag lägger märke till det för att det känns som något nytt och annorlunda.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s